Veronika Janyrova
"Ett världsparlament som tillåter alla medlemmar i världssamfundet - och det är alla människor - att vara inblandade i beslut av global betydelse".
Andreas Bummel, grundare och samordnare för UNPA
Globaliseringens inverkan på våra demokratier kan knappast underskattas. Det tillåter att allt fler maktområden kommer fram från nationalstaten. Politiska forskare bevittnar en snabb ökning av internationella organisationer och nätverk som verkar globalt och utövar betydande politisk makt utöver nationalstaten. Men: är det dåligt, eller kanske till och med önskvärt?
Statsvetaren januari Aart Scholte vid University of Warwick talar i detta sammanhang "otaliga formella åtgärder, informella normer och universella diskurser att reglera globala relationer [...] som genomförs av komplexa nätverk." Dessa nätverk består av nationella stater, internationella organisationer, globala institutioner, delstatliga organ och icke-statliga aktörer som icke-statliga organisationer eller företag.
Banbrytande politiska beslut fattas alltmer inom gränsöverskridande organ och ibland även utan godkännande av de nationella parlamenten, eller till och med i strid med nationella bestämmelser.
Bland de mest kända och mest kraftfulla handlar om G20 en "informell diskussion plattform" av 20 mest utvecklade industriländer, vilket motsvarar en total 85 procent av den globala ekonomiska produktionen och två tredjedelar av världens befolkning. Europeiska unionen representerar å andra sidan 23 procent av den globala ekonomiska produktionen och sju procent av världens befolkning. I Internationella valutafonden och Världsbanken, i sin tur, är ansvarig för hela världen med 189 medlemsstater nästan lika bra som i Världshandelsorganisationen (90 procent världsbefolkning, 97 procent av den globala ekonomiska produktionen). Banbrytande politiska beslut fattas alltmer inom dessa transnationella organ, och ibland utan godkännande av de nationella parlamenten, eller till och med i strid med nationella (sociala, ekonomiska och hälsovårdliga) förordningar. Även om dessa beslut ibland kan störa djupt med nationella angelägenheter, har de flesta nationalstater i allmänhet ingen möjlighet att påverka dem, än mindre att kontrollera dem. Detta lägger ut nationella suveräniteter på många sätt och undergräver den demokratiska principen om självbestämmande.
Mycket kraft, ingen legitimitet
Internationella organisationer återspeglar i hög grad de dominerande medlemmarnas rådande maktförhållanden och intressen. Detta är särskilt tydligt och dödligt, till exempel i veto från FN: s säkerhetsråd, vilket innebär att Ryssland, USA och Kina blockerar varandra, vilket förhindrar både lösning av internationella konflikter och en reform av Förenta nationerna. Sist men inte minst, FN: s förmåga att agera beror helt enkelt på medlemsavgifterna för sina (starkaste) medlemmar. Kritiken på internationella organisationer är så olik som den är passionerad. Men framför allt är en sak av intresse här: deras demokratiska legitimitet. Även om detta ofta krävas och beröms, men sällan tillämpas på allvar. "I många fall svarar internationella organisationer på kritik genom att ändra sina förfaranden, särskilt genom att öppna upp till icke-statliga organisationer och öka insynen i deras arbete. Huruvida detta kan ses som ett uttryck för en begynnande demokratisering, återstår dock att ses ", säger professor Michael Zürn i Wissenschaftszentrum Berlin.
Professor Zürn har forskat på internationella organisationer i åratal och observerar deras ökande politisering. Fler och fler människor bara förvänta sig de globala svar nivå och lösningar på de problem i vår tid: "Undersökningar visar att medan det finns en växande kritik mot internationella organisationer som EU och FN, och samtidigt ge dem samma gång mer och mer vikt läggs vid", säger Zürn ,
Världsregering och global demokrati
Under några år har den här politiska globaliseringen också drivit den akademiska diskursen om hur våra demokratier kan komma ikapp med de flyktiga maktområdena. Är det nödvändigt att globalisera demokratin för att demokratisera globaliseringen? "Inte riktigt" säger Jürgen Neyer, professor i internationell politik vid European University Viadrina och författare till boken "Global Democracy". "Det är verkligen sant att demokratiska politiska strukturer idag måste växa upp i den enskilda nationalstaten. Men det betyder inte det demokratiska världsstaten. "Enligt professor Neyer måste man snarare sträva efter en institutionellt utformad inkluderande diskurs mellan demokratiska samhällen.
Mathias Koenig-Archibugi, professor vid London School of Economics and Political Sciences, varnar också för en världsregering. Eftersom det här lätt skulle kunna bli en "global tyranni" eller finna sig som ett instrument i händerna på några kraftfulla regeringar.
Statsvetaren januari Aart Scholte vid University of Warwick lokaliserar två dominerande teorier om utvecklingen av en global demokrati: En är multilateralism. Detta förutsätter att den globala demokratin bäst kan utvecklas genom multilateralt samarbete mellan demokratiska nationalstater. Den andra metoden är det kosmopolitiska. Detta riktar sig till de demokratiska institutioner (västra) nationalstat (medborgarskap, riksdag, regering, etc.) för att höja på en global nivå, eller de replikeras där.
Demokratiska världsparlamentet
Diskursen om global demokrati sker emellertid inte bara inom akademiska områden. Initiativet "Demokrati utan gränser" (Tidigare Kommittén för ett demokratiskt FN) nu runt 1.500 suppleanter och mer än 250 NGOs har gått runt om i världen. Och hon tycker (anspråk till) Europaparlamentets stöd, det panafrikanska parlamentet och latinamerikanska parlamentet.
Sedan 2003 har initiativet arbetat för ett världs parlament som utsetts som FN: s parlamentariska församling (UNPA). "Ett världsparlament som tillåter alla medlemmar i världssamhället - och det är alla människor - att vara inblandade i beslut av global betydelse", säger Andreas Bummel, medgrundare och samordnare för UNPA-kampanjen. Utgångspunkten är insikten att dagens nationella parlament helt enkelt inte är upp till många utmaningar. För Andreas Bummel och hans kamrat Jo Leinen kunde ett världsparlament byggas i etapper: i början skulle staterna kunna välja om deras UNPA-medlemmar kommer från nationella eller regionala parlamenter eller är direktvalda. UNPA skulle inledningsvis fungera som ett rådgivande organ. Med en ökning av deras demokratiska legitimitet skulle deras rättigheter och kompetenser gradvis utvecklas. På lång sikt kan församlingen bli ett verkligt världsparlament.
Världsregering och global demokrati
Så utopisk som idén om en global demokrati kan låta idag är den här visionen så gammal. En av de mest framträdande företrädarna för en "världs federalism" är Immanuel Kant, som coquetted i sin 1795 publicerade bok "Till evig fred" med tanken på en världsrepublik. I det skulle fria stater bli en "republikrepublik". Men han varnade väldigt mot upplösningen av de enskilda republikerna själva, eftersom det skulle bana väg för en "själlös despotism".
Foto / Video: Shutterstock.
