in , , , ,

Supply Chain Law vs Lobbies: The Tactics of the Industry

Försörjningskedjelag mot lobbyer

En Supply Chain Actsom straffar brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstörelse av företag? Finns inte längre i sikte. Ersättning inför europeiska domstolar? Önsketänkande finns kvar så länge som branschorganisationer arbetar under täckning av samarbete för att avvärja de planerade reglerna.

Cancer, hosta, infertilitet. Invånarna i den chilenska Arica lider av detta. Sedan det svenska metallföretaget Boliden fraktade dit 20.000 XNUMX ton av sitt giftiga avfall och betalade ett lokalt företag för den slutliga hanteringen. Företaget gick i konkurs. Arseniken från avfallet fanns kvar. Folket i Arica klagade. Och blixtrar inför svenska domstolen. Två gånger – trots kritik från FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Ett isolerat fall? Tyvärr inte. Alejandro García och Esteban Christopher Patz från Europeiska koalitionen för företagens Justice (ECCJ) har just undersökt 22 fall av civilrättsliga förfaranden mot EU-företag för mänskliga rättigheter och miljökränkningar utomlands i sin analys "Goliat klaga". Endast två av de 22 målsäganden dömdes formellt – Aricas invånare fanns inte bland dem. Inte en enda målsägande beviljades ersättning.

Varför är det så? "Fallet prövas ofta enligt lagen i det land där skadan inträffade och inte enligt lagen i moder- eller ledningsföretagets huvudkontor", säger Garcia. För övrigt skadas vanligtvis ett kollektiv människor - oavsett om det är en fabriks kollaps eller en förorening av en flod. ”Nationella rättssystem tillåter dock inte alltid att ett stort antal målsäganden gemensamt kan göra gällande skadeståndskrav.” Och slutligen finns det tidsfrister. "Ibland behöver du bara ett år för att hävda påståenden från tortyr." Det är uppenbart att företag inte är intresserade av ett tidigt godkännande av en leveranskedjelag på EU -nivå.

Supply Chain Act vs. Lobbyer: Samarbete som taktik

"Särskilt perfida är de branschorganisationer som under täckmanteln av samarbete ser till att de planerade reglerna lättas", säger Rachel Tansey, som beskrev lobbyisternas taktik i frågan om försörjningskedjan i ECCJ-analysen "Fine Out". Det är faktiskt inte så få branschorganisationer som agerar progressivt och stödjer en lagstadgad aktsamhetsplikt. Detta inkluderar till exempel AIM, som 2019 spenderade upp till 400.000 XNUMX euro på lobbyverksamhet i EU.

AIM, där Coca-Cola, Danone, Mars, Mondelez, Nestlé, Nike och Unilever är medlemmar, förespråkar politiska instrument som uppmuntrar företag att respektera mänskliga rättigheter. Man skulle också vilja se ansvaret att respektera mänskliga rättigheter "utanför det juridiska ansvaret". Om de ingår, förespråkar AIM att de begränsas till "allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter". Tansey säger, ”AIM: s föredragna version av lagen skulle inte ställa sina medlemmar till svars för brott mot mänskliga rättigheter. Om ansvar inte kan avvärjas, skulle det näst bästa alternativet dock inte omfatta hela företagets värdekedja. ”Eller för att använda orden från den otvivelaktiga kakaoföreningen:” Företag måste ha möjlighet att avslöja risker i sina leveranskedjor utan att behöva oroa dig för en ökad ansvarsrisk."

Lobbies: Frivilliga initiativ som omslag

Sedan finns det företagslobbygrupper som CSR Europe. Deras syfte är dock att använda frivilliga initiativ för företagens sociala ansvar som täckmantel. Många av dess medlemmar är inte främmande för mänskliga rättigheter och miljöskandaler när man tänker på VW – sökordsavgasskandal, säger Tansey. Faktum är att lobbygruppen redan i december 2020 deklarerade behovet "att inkludera arbete som redan har utförts av företag." Dessutom betonas vikten av att "utveckla standarder underifrån" och intrycket är "att Kommissionen behöver förtroende för industrin. Det finns ingen guidad standardisering ”. Föreningen anger också tydligt vad CSR Europe egentligen har i åtanke när det kommer till försörjningskedjan: ”Supporting incentives” för företag och nya europeiska industridialoger och allianser. Slutligen tror man att framgången "till stor del kommer att bero på samarbetet från den europeiska privata sektorn."

Lika villkor för alla?

De nationella lobbyorganisationerna i de länder där det redan finns en lag om försörjningskedja är under tiden inte inaktiva. Först och främst är det fransmännen. Där måste du ta itu med frågan om den kommande EU -lagen ska överensstämma med nationell lag eller tvärtom. För den franska lobbyföreningen AFEP är det tydligt: ​​anpassning, ja, men i samband med det, snälla späd på sin egen lag. "Det stämmer", säger Tansey: "I Bryssel arbetar lobbyn för stora franska företag för att undergräva det ambitiösa europeiska lagförslaget och driver på för svagare bestämmelser än i Frankrike." Men det är inte allt Due diligence bör inte inkludera klimatförändringar. Att företaget Total sitter i AFEP:s styrelse verkar inte längre vara en slump. AFEP:s lobbyarbete kostar för övrigt mycket: enligt egna uppgifter kostar det 1,25 miljoner euro om året.

Distraktioner av lobbyn

Den nederländska näringslivsföreningen VNO-NCW och de tyska näringslivsföreningarna bevisar slutligen hur vilseledande kan fungera. Den förra kommunicerade hemma att en leveranskedjelag bara skulle vara till fördel på EU -nivå, men inte nationellt. I Bryssel beskrivs projektet dock som "opraktiskt" och "drakoniskt".
Under tiden lyckades de tyska motsvarigheterna försvaga den nationella lagstiftningen om försörjningskedjan. De försöker nu göra detsamma i Bryssel. Inför all denna taktik finns det bara ett hopp som Tansey försiktigt formulerar: "Att de politiska ledarna inte går i fällan att lokalisera en acceptabel mellanväg mellan bromsar och till synes 'konstruktiva' företag."

INFO: Nuvarande taktik i affärslobbyn

Kravet på "pragmatiska" och "praktiska" regler
Fokus ligger på ”positiva incitament” för företag att göra det rätta och som syftar till att undvika ansvar, det vill säga allvarliga konsekvenser för företag som sysslar med brott mot mänskliga rättigheter. Det hela är förpackat i klingande ord som: oro för en "ökad risk för rättstvister", "useriösa anklagelser" och "rättslig osäkerhet". Bakom detta ligger viljan att begränsa omsorgsplikten att rikta leverantörer till företaget, det vill säga det första steget i den globala värdekedjan. De flesta av skadorna ramlade inte in där. Rättsliga anspråk från de svagaste skulle förfalla.

Strävan efter frivilliga CSR-åtgärder
Ofta finns dessa redan där - genomförda av branschen, helt ineffektiva och gör lagstiftningsinitiativet nödvändigt i första hand.

Utjämning av spelplanen
Under mottot "level playing field" driver de franska affärslobbyisterna - Frankrike har redan en lagstiftning om leveranskedjan - för närvarande på för en tillnärmning av EU-lagstiftningen under sin egen nivå.

Bedrägeri
I Tyskland och Nederländerna motsätter sig branschorganisationer sina egna ambitiösa lagförslag och förespråkar en EU -lösning. På EU-nivå försöker man sedan försvaga och undergräva detta enhetliga utkast.

Foto / Video: Shutterstock.

skriven av Alexandra Binder

Schreibe einen Kommentar