Planetariskt firande av design?

Intervju med författaren till den nyligen publicerade volymen "The Great Co-Creation"

Bobby Langer: Jascha, din nyligen publicerade bok "The Great Co-Creation" beskriver sig själv som ett "standardverk för transformativt samskapande i politik, näringsliv och samhälle". Är det här en bok för specialister eller experter, som sociologer eller statsvetare, eller skriver du för en bredare målgrupp? 

Jascha Rohr: Jag skriver för alla som är engagerade, som vill röra på sig och förändra saker och som vet att detta kan göras bättre tillsammans än ensam. Det här är, hoppas jag, en mycket bred målgrupp som inkluderar experter, men som också riktar sig till chefer, aktivister, entreprenörer, projektledare, lokalt engagerade människor och många fler som vill bidra positivt till att forma världen med sitt arbete .

B.L.: Vad saknar du om du inte har läst den?

J.R.: Boken är full av modeller, metoder, teori och praktik så att vi kan bli informerade aktörer. Personligen ser jag bokens mest värdefulla bidrag i att den erbjuder ett nytt ekologiskt paradigm med vilket vi kan förstå och tillämpa processerna utveckling, förändring och design mycket bättre.

B.L.: Du säger att du handlar om att "återuppfinna vår planetariska civilisation." Det låter ganska långsökt till en början. Varför tror du att denna nyuppfinning är nödvändig?

J.R.: Naturligtvis är det först en provokation. Och i denna mening finns det inget som heter en homogen global civilisation. Men en sak är klar: Om vi ​​fortsätter globalt som vi har gjort, kommer vi att förstöra vårt försörjning och med det det vi kallar civilisation. Vi känner till detta i detalj från mänsklighetens förflutna. Men då kunde det alltid fortsätta någon annanstans. Om vi ​​kollapsar som en global civilisation idag finns det ingen alternativ planet. Den här gången måste vi lyckas återuppfinna oss själva innan vi kollapsar totalt. Detta är vad jag kallar att återuppfinna vår civilisation.

B.L.: Vem är du att säga att du är kapabel till en sådan konceptuell prestation?

J.R.: Mitt jobb har varit att hjälpa små och stora grupper att återuppfinna sig själva i cirka 25 år - från byn till nationell nivå har jag designat och ledsagt deltagande och designprocesser. Mitt jobb är att strukturera och underhålla processen där dessa grupper uppfinner sig själva. Jag är något av en designbarnmorska. I denna mening skulle jag inte förmoda att återuppfinna vår civilisation ensam. Men jag känner mig väl förberedd att designa, metodiskt stödja och följa med stora internationella och globala processer där de inblandade börjar återuppfinna ”civilisationen”.

B.L.: Finns det inte mer än en civilisation på planeten? Så när du säger "planetarisk civilisation", låter det som att du likställer västerländsk industriell civilisation med planetarisk civilisation?

J.R.: Ja precis, det låter så, jag är medveten om det, och så är det förstås inte. Och ändå finns det något som ett globalt mångfaldigt samhälle, globala marknader, en global politisk arena, ett globalt medielandskap, globala diskurser, globala konflikter och globala processer, till exempel i relation till Corona eller klimatförändringar. Jag kallar helt enkelt detta mycket heterogena fält global civilisation för att göra det klart: detta globala fält i sin helhet är mer giftigt än nyttigt. Den måste omvandlas i betydelsen global förnyelse.

B.L.: Du skriver en hel bok om metoder och verktyg. Är du inte orolig för att din målgrupp är sugen på innehåll?

J.R.: Det är kärnan i saken. Det var många som hade föredragit en enkel receptbok: lösningar som de kunde kopiera. Och det var precis där jag ville vara ärlig: Vi måste komma ur den här receptlogiken, det är en del av problemet. Hållbara lösningar handlar alltid om att förstå lokala sammanhang och att utveckla lösningar anpassade till dem. Detta är vad jag lärde mig från permakulturen. För att göra detta måste vi träna och utbilda oss själva. Detta kräver metoder och verktyg. Medskaparna får göra resten på plats.

B.L.: Du skriver: "Om vi ​​använder... den gamla civilisationens verktyg kan bara en ny version av den gamla civilisationen uppstå.” Detta är logiskt. Men som ett barn av den gamla civilisationen, hur ska du hitta verktygen för en ny civilisation?

J.R.: Detta är endast möjligt genom transformationsprocesser. Och jag använder inte denna term lättvindigt, utan med all dess konsekvens och djup: alla som har upplevt en kulturchock och fått anpassa sig till en ny kultur, som har ändrat en religiös attityd, eller som har börjat sitt yrkesliv på nytt eller har lämnat en långvarig relation för en ny, kan så drastiska förändringsprocesser. Jag har själv haft mina egna personliga kriser och konflikter där jag vid upprepade tillfällen personligen har kunnat omvandla åtminstone delar av den "gamla civilisationen". Mitt grundande av Permakulturakademin, Institutet för Participerande Design och Stiftelsen Cocreation var var och en baserad på just sådana kognitiva processer som sedan fick sitt kreativa uttryck i dessa organisationer. Men visst är jag fortfarande arresterad, jag ser mig själv som en person i övergång.

BL: Även om du inte blundar för mänsklighetens svåra situation ("The stakes are high, the wave is dangerous, possibly fatal"), är den allmänna tenoren i din bok extremt positiv. Var får du din optimism ifrån?

J.R.: Optimism är en överlevnadsstrategi. Utan honom skulle jag inte orka göra det jag gör. Var ska vi hämta energi till så mycket förändring och design? Jag tror att vi bara kan göra detta om vi hämtar styrka, glädje, livlighet och fullhet från denna uppgift. Jag gör det här med berättelser som ger hopp. Om jag manipulerar mig själv med detta accepterar jag det gärna: jag har hellre en positiv självuppfyllande profetia än en negativ!

B.L.: Boken var Volym 1. Vad kan vi förvänta oss av Volym 2?

 J.R.: I volym 1 packade vi verktygslådan och tittade på kollapsen och visionen. I volym 2 går vi in ​​i förvandlingen, in i monstrets grotta så att säga. De tre definierande teman kommer att vara: resonans, trauma och kris. Tunga grejer, men också otroligt spännande! Jag forskar just nu mycket på vad det kan innebära i grupp att lugna och reglera det kollektiva nervsystemet och integrera trauman. Jag tror – en annan grov metafor – att vår globala civilisation bäst beskrivs med en beroendeanalogi: vi är beroende av energi och konsumtion. Vi kommer bara att lyckas med hållbar förnyelse om vi kommer ur kroken. Detta är inte en fråga som lätt kan lösas, utan snarare ett kollektivt psykologiskt problem. Men mitt sätt att arbeta är generativt, jag är spänd på att se vad som händer i den fortsatta skrivprocessen.

-> för recensionen