Jag, pandaen

Sebastian Bonelli 1AHBTH 13.10.2020/XNUMX/XNUMX

                                                                       "Bättre framtid"

                                                                    Ämne: Djurskydd

                                                       "Jag, pandaen"

Jag vaknar, tittar på mina armar och ser från pälsens färger att jag är en panda. Sakta, med trötta ögon, stiger jag upp och tittar på omgivningen omkring mig. När jag ser det blir jag bedövad av chock. För jag ser bara ruttna och rensade träd runt omkring. Lukten av mina älskade eukalyptusträd har försvunnit från jordens yta. Jag hör inte längre den underbara sången av fåglarna och vattnet rinner. Inte allt ljud från insekterna och alla andra djur hörs längre. Jag börjar nästan gråta för jag tänker bara vem som är ansvarig för allt detta och vem som kan göra något så hemskt.

Helt oväntat hör jag ett svagt ljud från ingenstans. Det morrar i magen för jag är hungrig. Jag gråter fortfarande och börjar sakta leta efter mat, för jag vet att jag måste äta större delen av dagen för att bli full. Jag har gått ett tag och har fortfarande inte hittat ett enda eukalyptusträd. Men plötsligt hör jag ett svagt brus. Jag försöker desperat känna igen var bruset kommer ifrån och där ser jag det, det är en liten panda under ett stort ruttnat träd. Jag springer över till honom och säger till honom att jag vill hjälpa honom och att han ska lugna sig. Medan han lugnar, lyckas jag rulla det stora ruttna trädet på sidan. Den lilla pandaen tackar mig, men tyvärr säger han också att han har tappat sin familj. Han visste inte hur, för hans mor sa till honom att gömma sig bakom en buske. Sedan hörde han ett mycket högt, onaturligt ljud och såg trädet krascha på honom. Tyvärr kan han inte komma ihåg mer. Jag bestämmer mig för att fråga den lilla pandaen om han vill följa med mig. Med glädjetårar svarade den lilla pandaen ja på min fråga.

Så jag letar efter mat med den lilla pandaen. Men plötsligt hör vi ett ljud som blir starkare och starkare. När ljudet stannar, står en konstig burk framför oss. Fyra figurer klättrar ur denna låda på två ben. Du märker att jag och den lilla pandan är mycket svält och svaga. Håll mig och honom helt oväntat och med snabba rörelser

liten panda tre av figurerna på marken. När vi försöker befria oss tar den fjärde figuren en skarp metallnål från en resväska. Sedan går den fjärde figuren fram till den lilla pandaen och sticker nålen i hans hud. Den lilla pandaen lugnar sig långsamt, stänger ögonen och öppnar dem inte igen. När jag inser att den lilla pandaen inte längre lever kommer den fjärde figuren fram till mig och innan han sticker in nålen i min hud vaknar jag chockad. Det var bara en mardröm.

Jag inser att jag nu är jag själv igen, pojken som lever år 2087. Så jag står upp från sängen och går till matsalen för att äta frukost. Då ser jag min far och berättar om mardrömmen. Då säger min far att det verkligen var en hemsk dröm och betonar med sorg att det verkligen är synd att pandorna är utdöda. Jag svarar att det är synd att mänskligheten inte inser i tid att naturen och djuren måste behandlas och skyddas med respekt.

                                                                                                                              587 ord