Media negativitet

"Vi måste titta närmare på hur (negativa) nyheter presenteras i media, samt frekvensen av kontakt med nyheterna, för att förhindra att människor påverkas av negativitet."

Från studien Gör nyheterna oss olyckliga?, 2019

Du kommer avslappnad till ankomsthallen på tågstationen i din stad och ser fram emot att komma hem avslappnad. Redan där flimrar dock bilder av de senaste katastroferna på infoskärmar, vilket knappast går att undvika. Det ena dramat följer det andra, tilltagande nya coronainfektioner växlar med naturkatastrofer, rapporter om krig, terrorattacker, mord och korruptionsskandaler. Det verkar inte finnas något att undkomma det brådskande med den negativa informationsöverbelastningen – och inga svar på frågan "Vad nu?".

Detta fenomen har många bakgrunder, som har undersökts omfattande av en mängd olika vetenskapliga discipliner. Resultaten är ofta motsägelsefulla och nykter, och det finns knappast några fynd som anses vara tillförlitliga. Säkert är dock att urvalet av vad som blir nyheter uppstår i ett komplext område av beroenden. Enkelt uttryckt kan man säga att media måste finansiera sig själva och i detta sammanhang är centralt beroende av politik och näringsliv. Ju fler läsare som kan nås, desto bättre är chanserna att kunna säkra finansiering.

Hjärnan redo för fara

För att så snabbt som möjligt väcka så mycket uppmärksamhet som möjligt följdes principen i det längsta: "bara dåliga nyheter är goda nyheter". Den där negativitet fungerar utmärkt i detta avseende har mycket att göra med hur vår hjärna fungerar. Det antas att, på grund av evolutionen, det snabba erkännandet av fara representerade en viktig överlevnadsfördel och att vår hjärna därför är formad därefter.

Speciellt våra äldsta hjärnregioner som hjärnstammen och det limbiska systemet (särskilt hippocampus med sina starka kopplingar till amygdala) reagerar snabbt på känslomässiga stimuli och stressfaktorer. Alla intryck som kan innebära fara eller räddning leder redan till reaktioner långt innan våra andra delar av hjärnan hinner sortera den så absorberade informationen. Inte nog med att vi alla har reflexen att reagera starkare på negativa saker, det är också väldokumenterat att negativ information bearbetas snabbare och mer intensivt än positiv information och brukar komma ihåg bättre. Detta fenomen kallas "negativitetsbias".

Endast stark emotionalitet ger en jämförbar effekt. De kan också användas för att fokusera uppmärksamheten snabbt och intensivt. Vi berörs av det som kommer nära oss. Om något är långt borta spelar det automatiskt en underordnad roll för vår hjärna. Ju mer direkt vi känner oss påverkade, desto mer intensivt reagerar vi. Bilder har till exempel en starkare effekt än ord. De skapar en illusion av rumslig närhet.

Rapporteringen följer också denna logik. Lokala nyheter kan också vara "positiva" då och då. En brandman som är känd för alla i stan kan vara nyhetsvärdig i en lokal tidning när han eller hon räddar en grannes kattunge från ett träd. Men om en händelse är långt borta behövs starkare incitament som överraskning eller sensation för att klassas som relevant i vår hjärna. Dessa effekter kan observeras utmärkt i bland annat tabloidmedias värld. Denna logik har dock långtgående konsekvenser för världens angelägenheter och för oss som individer.

Vi uppfattar världen mer negativt

Det resulterande fokuset på bland annat negativ rapportering får tydliga konsekvenser för varje individ. Ett verktyg som ofta citeras angående vår uppfattning om världen är ”kunskapstestet” som tagits fram av den svenske hälsoforskaren Hans Rosling. Genomfört internationellt i över 14 länder med flera tusen människor leder det alltid till samma resultat: Vi bedömer situationen i världen mycket mer negativt än den faktiskt är. I genomsnitt är mindre än en tredjedel av de 13 enkla flervalsfrågorna besvarade korrekt.

Negativitet - Rädsla - Maktlöshet

Nu kunde man anta att en negativ uppfattning om världen också skulle kunna öka viljan att förändra något och att själv bli aktiv. Resultaten från psykologi och neurovetenskap målar upp en annan bild. Studier om de psykologiska konsekvenserna av negativ rapportering visar till exempel att efter att ha sett negativa nyheter på tv ökar även negativa känslor som ångest.

En studie visade också att de mätbara effekterna av negativ rapportering endast återgick till det ursprungliga tillståndet (före nyhetskonsumtion) i studiegruppen som därefter åtföljdes av psykologiska interventioner såsom progressiv avslappning. De negativa psykologiska effekterna kvarstod i kontrollgruppen utan sådant stöd.

Medianegativitet kan också ha motsatt effekt: känslan av maktlöshet och hjälplöshet ökar, och känslan av att kunna göra skillnad går förlorad. Vår hjärna går in i ett "mentalt krisläge", vår biologi reagerar med stress. Vi lär oss inte vad vi kan göra för att förändra något. Vi lär oss att det inte är någon idé att konfrontera varandra.

Att vara överväldigad gör dig immun mot argument, copingstrategier är allt som skapar en illusion av trygghet, såsom: titta bort, undvika nyheter i allmänhet ("nyhetsundvikande"), längta efter något positivt ("eskapism") - eller till och med stödja. i en gemenskap och/eller ideologi - upp till konspirationsteorier.

Negativitet i media: vad kan man egentligen göra?

Lösningar kan hittas på olika nivåer. På den journalistiska nivån föddes tillvägagångssätten "Positiv journalistik" och "Konstruktiv journalistik". Gemensamt för båda tillvägagångssätten är att de ser sig själva som en motrörelse till "negativitetsbias" i klassisk medierapportering och att båda förlitar sig mycket på lösningar baserade på principerna om "positiv psykologi". Centralt är därför framtidsutsikter, lösningar, idéer om hur man kan hantera de olika utmaningarna i en allt mer komplex värld.

Men det finns också individuellt mer konstruktiva lösningar än de ovan nämnda copingstrategierna. Ett välkänt tillvägagångssätt som har visat sig främja optimism och minska "negativitetsbias" kan hittas i den så kallade mindfulness-praktiken - som också har kommit till uttryck i ett flertal terapeutiska tillvägagångssätt. Det är alltid väsentligt att skapa så många möjligheter som möjligt att medvetet förankra sig i "här och nu". Teknikerna som används sträcker sig från andningsövningar, olika former av meditation till fysiska övningar. Med lite övning kan en av huvudorsakerna till alltför höga krav och den resulterande hjälplösheten motverkas på lång sikt - åtminstone så länge som orsaken till den individuellt upplevda stressen faktiskt kan hittas utanför och inte går tillbaka till djupt- sittande tidigaste avtryck: den ofta så allomfattande stress som upplevs i ens egen kropp , som ständigt följer med vårt samhälle idag.

Foto / Video: Shutterstock.