Företags greenwashing

De klimatlöften som många stora företag ger håller inte för en närmare granskning

av Martin Auer

2019 hatt amason tillsammans med andra stora företag Klimatlöfte grundades, en av flera sammanslagningar av företag som åtar sig att bli koldioxidneutrala senast 2040. Men hittills har Amazon inte preciserat i detalj hur man avser att uppnå det målet. Det är inte klart om löftet endast omfattar CO2-utsläpp eller alla växthusgaser, och det är inte klart i vilken utsträckning utsläppen faktiskt kommer att minska eller bara kompenseras av koldioxidkompensation.

ikea vill vara "klimatpositiv" till 2030. Exakt vad det betyder är fortfarande oklart, men det tyder på att Ikea vill göra mer än att bli koldioxidneutral vid det laget. Specifikt planerar företaget att minska sina utsläpp med bara 2030 procent till 15. I övrigt vill Ikea bland annat räkna med ”undvikna” utsläpp, det vill säga utsläpp som kunderna faktiskt undviker när de köper solpaneler från Ikea. Ikea räknar även kolet bundet i sina produkter. Företaget är medvetet om att detta kol frigörs igen efter cirka 20 år i genomsnitt (t.ex. när träprodukter kasseras och bränns). Detta förnekar naturligtvis klimateffekten igen.

Apple annonserar på sin hemsida: ”Vi är CO2-neutrala. Och till 2030 kommer alla produkter du älskar att vara det också." Denna "Vi är CO2-neutrala" syftar dock bara på de anställdas egen direkta verksamhet, tjänsteresor och pendlingar. De står dock bara för 1,5 procent av koncernens totala utsläpp. Resterande 98,5 procent förekommer i försörjningskedjan. Här har Apple satt upp ett minskningsmål på 2030 procent till 62 baserat på 2019. Det är ambitiöst, men fortfarande långt ifrån CO2-neutralitet. Detaljerade delmål saknas. Det finns inte heller några mål för hur man kan minska energiförbrukningen genom användningen av produkterna. 

Bra och dåliga metoder

Liknande situationer kan ses hos andra stora företag. Tankesmedjan Nytt klimatinstitut tog en närmare titt på 25 stora företags planer och analyserade företagens detaljplaner. Dels utvärderades transparensen i planerna och dels om de planerade åtgärderna är genomförbara och tillräckliga för att uppnå de mål företagen satt upp. De övergripande företagsmålen, det vill säga om produkterna i denna form och i denna utsträckning överhuvudtaget tillgodoser sociala behov, ingick inte i utvärderingen. 

Resultaten publicerades i rapporten Corporate Climate Responsibility Monitor 2022[1] tillsammans med den icke-statliga organisationen Carbon Market Watch publiceras. 

Rapporten identifierar flera god praxis mot vilka efterlevnaden av företagens klimatlöften kan mätas:

• Företag bör spåra alla sina utsläpp och rapportera årligen. Nämligen de från sin egen produktion ("Scope 1"), från produktionen av den energi de förbrukar ("Scope 2") och från försörjningskedjan och nedströmsprocesserna såsom transport, konsumtion och bortskaffande ("Scope 3"). 
• Företag bör i sina klimatmål ange att dessa mål inkluderar utsläpp i scope 1, 2 och 3 samt andra relevanta klimatfaktorer (som förändrad markanvändning). De bör sätta upp mål som inte inkluderar offset och som överensstämmer med 1,5°C-målet för denna bransch. Och de bör sätta tydliga milstolpar med högst fem års mellanrum.
• Företag bör implementera djupgående avkarboniseringsåtgärder och även avslöja dem så att andra kan imitera dem. Du bör köpa förnybar energi av högsta kvalitet och avslöja alla detaljer om källan.
• De bör tillhandahålla ambitiöst ekonomiskt stöd för att minska klimatförändringarna utanför sin värdekedja, utan att maskera sig för att neutralisera sina utsläpp. När det gäller koldioxidkompensationer bör de undvika vilseledande löften. Endast de CO2-kompensationer bör räknas som kompenserar för absolut oundvikliga utsläpp. Företag bör bara välja lösningar som kommer att binda kol i århundraden eller årtusenden (minst 2 år) och som kan kvantifieras korrekt. Detta påstående kan bara uppfyllas av tekniska lösningar som mineraliserar CO100, det vill säga omvandlar det till exempelvis magnesiumkarbonat (magnesit) eller kalciumkarbonat (kalk), och som bara kommer att finnas tillgängligt i framtiden som inte kan fastställas mer exakt.

Rapporten nämner följande dåliga metoder:

• Selektiv redovisning av utsläpp, särskilt från Scope 3. Vissa företag använder detta för att dölja upp till 98 procent av hela sitt fotavtryck.
• Överdrivna tidigare utsläpp för att få minskningarna att framstå som större.
• Outsourcing av utsläpp till underleverantörer.
• Dölj passivitet bakom stora mål.
• Inkludera inte utsläpp från leveranskedjor och nedströmsprocesser.
• Fel mål: minst fyra av de 25 undersökta företagen publicerade mål som faktiskt inte kräver någon minskning mellan 2020 och 2030.
• Vaga eller osannolik information om de strömkällor som används.
• Dubbel beräkning av reduktioner.
• Välj ut enskilda varumärken och marknadsför dem som CO2-neutrala.

Ingen första plats i betyget

I utvärderingen baserad på dessa goda och dåliga metoder, nådde inget av de tillfrågade företagen första plats. 

Maersk kom tvåa ("acceptabelt"). Det största containerfartygsrederiet i världen tillkännagav i januari 2022 att det avser att uppnå nettonollutsläpp för hela företaget, inklusive alla tre omfattningarna, till 2040. Detta är en förbättring jämfört med tidigare planer. Till 2030 ska utsläppen från terminalerna minska med 70 procent och sjöfartens utsläppsintensitet (dvs utsläppen per transporterat ton) med 50 procent. Om fraktvolymerna samtidigt ökar så uppgår det givetvis till mindre än 50 procent av de absoluta utsläppen. Maersk skulle då behöva uppnå huvuddelen av minskningarna mellan 2030 och 2040. Maersk har också satt upp mål för en direkt övergång till CO2-neutrala bränslen, det vill säga syntetiska och biobränslen. Gasol som en tillfällig lösning övervägs inte. Eftersom dessa nya bränslen ställer frågor om hållbarhet och säkerhet, har Maersk också beställt relaterad forskning. Åtta fraktfartyg är planerade att tas i drift 2024, som kan trafikeras med såväl fossila bränslen som biometanol eller e-metanol. Med detta vill Maersk undvika en inlåsning. Företaget har också lobbat World Maritime Organization för en allmän koldioxidavgift på sjöfarten. Rapporten kritiserar att Maersk, till skillnad från detaljplanerna för alternativa bränslen, presenterar få tydliga mål för scope 2 och 3 utsläpp. Framför allt kommer de energikällor som elen för att generera de alternativa bränslena i slutändan kommer från att vara kritiska.

Apple, Sony och Vodafone kom trea ("måttligt").

Följande företag uppfyller kriterierna endast i liten utsträckning: Amazon, Deutsche Telekom, Enel, GlaxoSmithkline, Google, Hitachi, Ikea, Volkswagen, Walmart och Vale. 

Och rapporten finner väldigt lite korrespondens med Accenture, BMW Group, Carrefour, CVS Health, Deutsche Post DHL, E.On SE, JBS, Nestlé, Novartis, Saint-Gbain och Unilever.

Endast tre av dessa företag har utarbetat minskningsplaner som påverkar hela värdekedjan: danska sjöfartsjätten Maersk, brittiska kommunikationsföretaget Vodafone och Deutsche Telekom. 13 företag har lämnat in detaljerade åtgärdspaket. I genomsnitt räcker dessa planer för att minska utsläppen med 40 procent istället för de utlovade 100 procenten. Minst fem av företagen uppnår bara 15 procents minskning med sina åtgärder. De inkluderar till exempel inte de utsläpp som sker hos deras leverantörer eller i nedströmsprocesser som transport, användning och bortskaffande. Tolv av företagen har inte lämnat tydliga detaljer för sina planer för minskning av växthusgaser. Tar man alla granskade företag tillsammans uppnår de bara 20 procent av den utlovade minskningen av utsläppen. För att fortfarande nå 1,5°C-målet skulle alla utsläpp behöva minskas med 2030 till 40 procent till 50 jämfört med 2010.

CO2-kompensationer är problematiska

Särskilt oroande är att många av företagen inkluderar koldioxidkompensation i sina planer, till stor del genom återplanteringsprogram och andra naturbaserade lösningar, som Amazon gör i stor skala. Detta är problematiskt eftersom kolet som binds på detta sätt kan släppas tillbaka till atmosfären, till exempel genom skogsbränder eller genom avskogning och förbränning. Sådana projekt kräver också ytor som inte är tillgängliga på obestämd tid och som då kan saknas för livsmedelsproduktion. En annan anledning är att kolbindning (så kallade negativa utsläpp) dessutom nödvändigt för att minska utsläppen. Så företag bör definitivt stödja sådana program för återplantering av skog eller återställande av torvmarker och så vidare, men de bör inte använda detta stöd som en ursäkt för att inte minska sina utsläpp, d.v.s. inte inkludera dem som negativa poster i sin utsläppsbudget. 

Även teknik som utvinner CO2 ur atmosfären och binder den permanent (mineraliserar) kan bara betraktas som trovärdig kompensation om de är avsedda att kompensera för oundvikliga utsläpp i framtiden. Företagen måste därvid ta hänsyn till att även dessa tekniker, om de implementeras, endast kommer att vara tillgängliga i begränsad omfattning och att det fortfarande finns stora osäkerheter förknippade med dem. De måste följa utvecklingen noga och uppdatera sina klimatplaner därefter.

Enhetliga standarder måste skapas

Sammantaget konstaterar rapporten att det saknas enhetliga standarder på nationell och internationell nivå för att utvärdera företagens klimatlöften. Sådana standarder skulle akut behövas för att skilja verkligt klimatansvar från greenwashing.

För att utveckla sådana standarder för icke-statliga organs nettonollplaner som företag, investerare, städer och regioner publicerade FN en i mars i år expertgrupp på hög nivå väckts till liv. Rekommendationer förväntas publiceras före årets slut.

Spotted: Renate Christ

Omslagsbild: Canva/efterbehandlad av Simon Probst

[1]    Dag, Thomas; Mooldijke, Silke; Smit, Sybrig; Posada, Eduardo; Hans, Fredrik; Fearnehough, Harry et al. (2022): Corporate Climate Responsibility Monitor 2022. Köln: New Climate Institute. Uppkopplad: https://newclimate.org/2022/02/07/corporate-climate-responsibility-monitor-2022/, tillgänglig 02.05.2022-XNUMX-XNUMX.